Karl Petersen om den långa vägen till Kulturens hus

– Nyckeln var att bygga ut den ursprungliga idén om ett konserthus till ett kulturhus där musik, konst och bibliotek samsas, säger Karl Petersen som drev igenom beslutet.

Text: Birgitta Lindvall Wiik Foto: Jonas Jonnerby

Hon kallades K-huset, konserthuset, Lady in red och till slut Kulturens hus. Kärt barn har många namn och i det här fallet handlar det om ett extra efterlängtat sådant, som tog plats på en tom grusparkering med bästa tänkbara läge vid vattnet.

En modern Norrbottensgård, ett vardagsrum för folket där alla känner sig välkomna. Kulturens hus blev just den mötesplats för kulturen som Karl Petersen hade hoppats på.

– Jag har sett besökare i skoteroverall och skoterskor, och det är härligt. Byggnadens faluröda färg känns som hemma och här behöver man inte göra sig till, säger Karl Petersen och konstaterar att farhågorna som fanns om att huset skulle bli något bara för eliten kom på skam.

Trots att många drömt om och längtat efter ett konserthus länge så fanns också kritiker och vägen till ett beslut har varit lång och krokig.

När beslutet om ett k-hus klubbades i fullmäktige 2003 var en mer än 50 år gammal surdeg färdigjäst. Frågan hade varit uppe under så gott som varje valrörelse. Lika ofta hade beslutet skjutits upp. Det var inte rätt budgetläge, skola och omsorg behövde mer pengar eller så var det något annat som kom i vägen, och Luleåborna hade så gott som gett upp hoppet om det där konserthuset.

– Frågan kom faktiskt upp redan 1939, Orkesterföreningen skrev till dåvarande kommunfullmäktige: ”Vi behöver en lokal att spela i”. Jag kom till Luleå 1979 och då var det också debatt om konserthuset. I slutet på 1980-talet klubbade kommunfullmäktige att ett konserthus skulle byggas och man sökte EU-bidrag men det blev aldrig något bygge den gången heller, säger Karl Petersen, före detta kommunalråd.

Han var krysskungen som gick till val med ett löfte om att det äntligen skulle bli verkstad – konserthuset skulle byggas under kommande mandatperiod!

Men det föregicks av en tuff debatt. När det socialdemokratiska valprogrammet för Luleå skulle fastställas tyckte många representanter i arbetarkommunen att de skulle nöja sig med en vagare skrivning. Det fanns två förslag att ta ställning till. Det ena var att påbörja arbetet under mandatperioden 2003-2006. Det andra var att BYGGA huset under mandatperioden. Petersen slogs för det senare alternativet, som också blev mötets beslut. De lovade luleåborna ett konserthus!

Väljarna gav Petersen så många kryss att han vann personvalet stort 2002 och landade tack vare det på kommunalrådsstolen. Nu skulle han upp till bevis.

– Det var en jättehäftig känsla att få den högsta politiska befattningen, men det var också ett stort ansvar. Jag hade lovat väljarna ett konserthus och fick bara inte misslyckas, jag kunde inte komma tillbaka till väljarna och säga ”nästa gång”, säger Karl Petersen och konstaterar att det inte var en lätt uppgift han tagit sig an.

De borgerliga partierna ville gärna ha ett konserthus. Vänsterpartiet var motståndare till konserthuset som i deras ögon var något för ”finkulturen”. De ville ha ett nytt bibliotek och var besvikna på ett beslut som tagits om att bara bygga om det gamla. Det fanns också många motståndare i Petersen egna led.

Det var under ett besök i hans hemstad Ålborg i Danmark som Karl Petersen kom på idén som kom att bli avgörande för att Luleå fick ett kulturhus.

– Jag och min fru Ewa besökte Nordjyllands konstmuseum. Konstmuseet hade diskuterats i årtionden innan det byggdes och historian påminde om Luleås segdragna debatt om ett konserthus. Inte förrän de fick en bred uppslutning från fack och politik kunde konstmuseet bli verklighet. Jag måste också söka stöd underifrån, säger Karl Petersen.

Men hur skulle han göra? Det första steget var att kalla konserthuset för kulturhus, för att undvika uppfattningen om att det skulle vara ett hus för finkulturen och eliten. Det andra var att faktiskt flytta ihop all kultur under samma tak. En sådan lösning skulle ha större chans att få en bred uppslutning i kommunfullmäktige.

Det skulle bli dyrare än det tänkta konserthuset, men om konsthallen och biblioteket flyttade in skulle pengar sparas på lokalhyra. Dessutom kunde pengarna från den budgeterade ombyggnaden av biblioteket läggas i det nya huset. Karl Petersen gick och pratade med en och en och lyckades övertyga även de mest hårdnackade motståndarna.

– Först pratade jag med kommunchefen och med kulturnämndens ordförande som var positiva, sedan berättade jag om min idé för Centerns gruppledare, som lovade sondera terrängen med övriga borgerliga partier, säger Karl Petersen och berättar att han också behövde få Vänsterpartiet med på tåget.

Ett lämpligt tillfälle dök upp under en festlig kväll på Stadshotellet. När Vänsterpartiets gruppledare skulle ta en bensträckare hakade Karl Petersen på och fick ett samtal i enrum med denne.

– Jag frågade honom om Vänsterpartiet ville ha ett nytt bibliotek och om de i så fall skulle gå med på ett kulturhus. Han tog upp det med sin partigrupp och kom tillbaka till mig med ett positivt svar några dagar senare. Den viktiga och segdragna historian om ett konserthus skulle få sin lösning.

Kommunchefens förstudie innehöll tre alternativ. Enbart ett konserthus, konserthus och bibliotek eller konserthus, bibliotek och konsthall. Fullmäktigegruppen röstade nästan enhälligt för det tredje förslaget. Ett kulturhus med musik, konst och bibliotek skulle byggas i kvarteret Uttern där det just då bara var en grusparkering.

– När vi flyttade in biblioteket hit så fick vi med oss en jättestor publik. Folk kom från alla håll och kanter. Det var ett genidrag, och det var också det som gjorde att vi i en överväldigande majoritet i fullmäktige kunde klubba beslutet om att bygga Kulturens hus. Den kvällen firade jag!

Så fort beslutet var taget fylldes Petersens mejlbox, och det var inte bara hurrarop.

– Många tyckte att vi politiker var slösaktiga som använde pengar till ett kulturhus. I dag är det andra tongångar som gäller, nu kan nästan ingen tänka sig ett Luleå utan Kulturens hus. När huset stod där så förändrades stadens profil i ett slag. Nu var vi inte bara en industristad, nu var vi också en kulturstad och det betydde mycket för såväl näringsliv som universitet. Det blev en motor för hela samhället, ja, hela Norrbotten!

Karl Petersen säger att så fort den stora kranen dök upp mitt i stan började folk att andas en optimism och det började hända saker i samhället. Vågade kommunen satsa så vågade andra också göra det.

– Kulturella upplevelser är viktiga för oss människor. Man sätter i gång enorma krafter genom att bygga ett kulturhus, kultur föder kultur. Det är något jag åker runt och föreläser om.

Karl Petersen har själv haft många fina upplevelser i huset och lyfter fram både Matteifestivalen och Jazzcelebration. Lalehs konsert glömmer han heller aldrig:

– Det var starkt och speciellt. Publiken ville aldrig gå hem. Hon gjorde extranummer efter extranummer innan hon sa: ”Nu kära publik måste ni gå hem”. Då lommade vi i väg till slut.