Utställning: Begränsa dig. Inneslut mig. Ayman Azraq, Linnea Henriksson, Evelina Jonsson och Emanuel Svedin.

Konstverket Wall One av Ayman Azraq och Emanuel Svedin förmedlar en djup förståelse av intimitet - en fysisk länk till någon som befinner sig långt borta. Verket beskriver det levande och påminner oss om den gemenskap som förenar oss som människor. Den kroppsliga existensen, vår fakticitet, formar vår väg genom livet. Genom kroppen bearbetar vi våra upplevelser, våra rädslor, känslor och relationer. Kroppen är en kraftfull representation av det som är gemensamt för oss alla: vårt biologiska och emotionella band. Alla människor, oavsett var i världen de är födda, delar samma grundläggande behov: trygghet, kärlek och möjligheten att drömma. Vi är alla sårbara inför smärta och sorg; det är inte våra drömmar eller vårt värde som skiljer oss åt, utan de yttre förutsättningar vi föds in i. Vår geografiska startpunkt kan vara avgörande för våra chanser att lyckas. Det är en påminnelse om att rättvisa och jämlikhet inte handlar om statistik - utan även om vilka förutsättningar varje människa har till stabilitet i sitt liv, beroende av vilken del av världen de börjar i eller vilken lott de tilldelades i födelselotteriet.

Utställningen Begränsa dig. Inneslut mig lyfter fram fyra konstnärskap som på olika sätt använder begränsning som en konstnärlig arbetsmetod. Konstnärerna utforskar detta mångfacetterat, både indirekt och direkt, för att utmana och omdefiniera konstnärliga, filosofiska eller politiska gränser. Variationer av konstnärliga medier ger utställningen en öppenhet för flera tolkningar av verken, vilket bjuder in betraktaren att reflektera över vad restriktioner innebär i olika sammanhang.

Konstnärer har genom konsthistorien förhållit sig till bildytan som centrala aspekter, där dess begränsningar varit essentiell för den konstnärliga processen. Dels som ett verktyg för att arbeta inom givna strukturer, och dels som ett medel för att utmana och omforma konstnärliga uttrycksätt.

Linnea Henrikssons målerier har en vardaglig enkelhet i sig, och visar på en tydlig hantverksmässig skicklighet. Motiven är semiabstrakta där torra, stretande penseldrag har arbetats in i bildytan. Färgskalan rör sig mellan dova toner och målerierna existerar i en tunn balans mellan struktur och spontanitet. Denna dynamiska samansättning ger verken en levande närvaro, samtidigt som de framstår som lätta och sköra, en motsägelsefull råhet.

Henrikssons konstnärskap spänner över uttryck hämtade från grafiska tekniker till ett mer renodlat måleri. Motivvärlden pendlar mellan abstrakt och föreställande och hämtad från livet. Det kan vara landskap, interiörer, människor och de beskriver en tyst nästan ambivalent bildvärld där inget är förskönat. Resulterar i vackra bilder med en stilla tystad som hänger över betraktaren.

Verket Myran av Evelina Jonsson består av en kärnmjölk- och mossporsmålning applicerad på en stor terrakottaskulptur föreställande en myra, tät innesluten i en förvaringsbox och upplyst av en steril bygglampa. Verket behandlar begreppet kontroll, både i relation till vår omgivande natur och i förhållande till oss själva samt behovet av att greppa och tydligt tolka våra erfarenheter. Det utgår från en förståelse av världen som delvis täckt av dimma eller mörker; det vi kan och inte kan se och förstå står i centrum. Den genomskinliga plasten och lampans starka ljus synliggör de processer som pågår på insidan, i ljuset. Utestängd från världen utanför pågår ett inre mikrokosmos, Jonsson har överlåtit kontrollen till insidan av dessa väggar. Hennes förutsättningar att styra boxens inre liv har slumpmässigt blivit en illusion. Sedan 2022, då denna och andra boxar visades på Galleri Mejan, har Johansson experimenterat med olika innehåll och mikrovärldar. Dessa kan läsas som en avlägsen släkting till hennes nyare verk Hycklarna, som på ett finstämt sätt innesluter blommor, växter och naturens efterlämningar i resin. Resultatet blir nästan sagolika hybrider av olika växter, arrangerade i ornamentala former med hjälp av ståltråd. Arrangemangen innesluts i en glaslåda med hjälp av tiffany-teknik, där glaspanelerna löds samman med tenn. Verket beskriver inemot en metamorfos av den värld vi känner till.