Kerstin Lindström - Vi är alla organismer i ett ständigt flöde av skeenden

I Kerstin Lindströms soloutställning Vi är alla organismer i ett ständigt flöde av skeenden lyfter hon speciellt vår kollektiva historiebeskrivning, som rör kvinnors roller och erfarenheter, för att belysa deras bidrag till vår gemensamma samtid. Hennes konstnärliga praktik kan tolkas som en mångfacetterad forskning av platsens betydelse ur både ekologiska och sociokulturella perspektiv. Samtidigt som traditionellt kvinnliga hantverk är centralt i hennes verk.

Lindströms konstnärliga praktik är centrerad kring tre grundläggande utgångspunkter: tid, plats och tillståndet. Dessa komponenter fungerar som fundamentala ramar för hennes konstnärliga undersökningar och uttrycksformer, vilka manifesterar sig genom en mångfald av medier, inklusive objekt, installationer samt performance. Lindström arbetar både individuellt och i samarbete med andra konstnärer, vilket möjliggör en bredare utforskning av de teman hon är intresserad av.

Hennes konstnärliga fokus riktar sig särskilt mot platser som har en tydlig och ofta komplex förbindelse till marken. Hon ägnar noggranna iakttagelser åt markytans egenskaper, inklusive dess artrikedom, förgreningsmönster, texturer och färgskiftningar. Genom att förena naturens estetik med kroppens anatomi skildrar hennes verk en direkt och påtaglig koppling mellan just människan och naturen. Denna länk, ofta präglad av en känsla av ambivalens eller osäkerhet, belyser både samhörighetens och distansens komplexa dynamik, där kroppens organiska former och naturens mönster samspelar i en ständig väv av likhet och skillnad. Genom att undersöka dessa element beskriver Lindström ett beroendeförhållanden inom det ekologiska systemet, samtidigt som hon belyser de hot som växer fram i takt med samhällets förändringar. Hennes arbete kan därmed läsas som både en kritisk -och poetisk reflektion över människans relationer.

Parallellt med sina markrelaterade studier har Lindström under många år ägnat sig åt att undersöka och gestaltat kvinnors och flickors utrymme i det offentliga rummet. Det här arbetet utgör en form av analys av sociala system och maktordningar. Hon är särskilt intresserad av synliggörandet av historia– det livsviktiga, vardagliga och nära – och att lyfta fram dess betydelse i den kollektiva berättelsen. Genom sina konstnärliga projekt speglar Lindström de komplexa samband som formar vår miljö och samhälle, och använder material och tekniker för att skapa en taktil och känslomässig dialog med betraktaren.

Under de senaste åren har detta fokus fördjupats genom ett projekt på Mariebergs gamla sågverksområde i Ådalen, i samarbete med konstnärsgruppen Norra Orienten, vilken Lindström är aktiv inom. Området har genomgått en omfattande sanering av dioxin. I platsspecifika installationer har berättelsen om saneringen vävts samman med kvinnornas situation på bruket. Deras arbete att tvätta, vårda och skydda. Textilierna bär en berättelse om kroppslighet och närhet, därför är materialvalen är avgörande. Återvunnet material från militären, filtar och fotlappar i ylle, omarbetas till en berättelse om marken. Färgade sisalsnören sätts samman till ny svårkontrollerad växtlighet. Lakanen - vi delar en tredjedel av våra liv med blir stommen i en berättelse om både hem och kropp. Stickningen – en symbol för tid som passerar, för omtanke och beskydd. Lindström virkar i metall och olika fibrer. Viker, veckar, bygger, packar, plisserar, kokar ull, filt och järn och experimenterar med olika färgtyper. Den svarta färgen tar alltmer plats.